Pratade med Tristan idag. Han hade ätit farfars souvas och spelat dator idag sa han. Han lät så glad. Frågade om hur det kändes att börja skolan (han börjar på tisdag), han svarade som inte, tror inte han tänk så mycket på det. Jag kan se honom framför mej, på sin första dag. Jätteblyg å nervös. Önskar att jag fick vara med honom...
Det är så jävla jobbigt att inte få vara med på saker, tänk sen när han börjar med nån sport eller nåt, jag kommer inte kunna vara å se på matcher å sånt, inte se saker som händer på skolan, inget...
Jag hoppas bara att han har det bra, för jag håller på att bryta ihop varje gång jag pratar med han i tfn, vill inte visa hur lessen jag är för att han har flyttat...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar