Jag skrattar hest åt mannen som styr det här skeppet, vi ser inte land, vi ser bara mörker.
Han svara: Dit vi ska hittar man inte.
Det sliter och drar i skeppet men jag sitter kvar, väntar och hoppas.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar