Inatt sova jag faktiskt lite bättre, kändes underligt att vakna och känns sej hyffsat utvilad. Men det var skönt. Vaknade och åkte direkt och bar kista i kyrkan. Efter det hakade Olle med mej hem, han testade att spela CoD. Jag saknar att hänga med honom.

Dagen har annars varit rätt händelselös, jag har spelat lite cod och inte känt alls. Sen ringde Tristan mej, så glad jag blev! Att bara höra hans röst värmer hela mej. Jag frågade hur hans vecka hade varit, den hade varit bra och han verkar trivas. Han sa att skolan är större än den var här i jokkmokk men det verkar han inte har några problem med alls. Vi pratade inte så länge, han blir som less att prata rätt snabbt, och jag sa att jag saknade honom å han sa att saknade mej. Då brakade allt igen... insikten att jag inte kan träffa honom eller han mej för den delen slog mej som en jävla hammare. Jag blev som förlamad och vi avslutade samtalet. Sen kom tårarna, det bara rann och jag kunde inte stoppa dom... Jag saknar honom så fruktansvärt mycket...